Det Linnéa just skrev på sin blogg, fast med sämre svenska och ur en annan synvinkel

Lite mer detaljerat om nyår:
Jag och Linnéa hade smått panikartat (och i sista sekund) bestämt oss för att fira nyår med att äta middag med Sanna, träffa Klara och sedan skulle alla fyra åka in till Göteborg för att se på fyrverkerier. Det skulle (som vanligt när man kombinerar Johansson/Saaranen) serveras nudelwok. Eftersom jag är nudelwokens okrönte konung så blev den faktiskt helt okej, dock såg köket ut som ett bombnedslag efteråt och under hela firandet gick jag runt och funderade på om jag inte kunde ha städat det lite bättre. Efter maten slog vi oss ner i soffan i Storarummet och pratade om hur mätta vi var, det resulterade i att popcornskålen åkte fram.

Klara kom någon gång vid halv nio och vid tio satt allihop på buss 403 påväg in till Göteborg. Det kunde ha varit en mycket trevligare bussresa och jag tror att det var någonstans halvvägs, när bussklacken bestående av ca 8 fulla typer sjöng "Bira Bira Bira" för tredje gången och killen med skägg gick upp i falsett, som jag verkligen började längta efter att få komma av. Väl framme i Göteborg pratade Klara och Linnéa ihop sig och valde att vi skulle åka till Skansberget (Tack för det, skulle jag och Sanna valt hade vi fortfarande stått där vid spårvagnarna). Där gick vi upp för ETT ANTAL trappor och firade tolvslaget med något tusental andra.

Efter detta slog delade vi med oss av våra otroliga sångröster till en bergsklack, några berusade göteborgare och en trumpetman. Trumpetmannen är vad man kallar "en go gubbe". En riktig sådan också! Berusad av glädjen från att ha träffat en riktig go gubbe fortsatte vi sjunga ända fram tills Burger King där Linnéa blev allvarligt besviken på en moppressvagn med medföljande mopp.

Göteborgsnatten rundandes av med att The Stalkers; Kim och Linnéa stod utanför Rio Rio/Bam Bam och tittade på Martin Elisson och Pontus Tenggren (som desperat ville dansa med någon). Efter detta tog vi en nedspydd buss hem och hade turen att hamna vid ännu en bussklack. Jag har nu bevis på att jag är en man av stort tålamod.

Klara och Sanna åkte hem till sig och så gjorde jag och Linnéa med. Hela kvällen avslutades med en storslagen massage och båda somnade någon gång vid tre med ett stort leende på läpparna. (eller ja, något sådant)