Ett inlägg delvis komponerat av min flickvän.

Det har sagts förut och det kan sägas igen, vissa bloggar verkar bara skyltfönster för hur illa folk mår. Mår verkligen ALLA så dålig hela tiden? Går hela Sverige runt och döljer sin depression för att tillslut brista ut i A4långa texter om hur hemskt och elakt livet är, allt förstås med en gullig poetisk tvist. Allt för att hedra decorum samtidigt som man våldtar det bakifrån. SKÄMS!

Utomstående: Ursäkta ovanstående!

Nu är jag i Säffle. Bredvid mig sitter en sötnos och grimaserar. Nu skrattar hon. Uppenbarligen skrev jag någonting roligt. Nu ler hon igen. Jag måste vara gôrskôj idag. Nu bad hon mig blogga om att hon pussade mig. Jag vet inte riktigt hur ett sånt inlägg skulle se ut eller hur man skulle kunna skriva det så att det blir roligt att läsa men ändå inte porrigt. Hmm... Iallafall så har jag och Linnéa umgåtts sedan Lördag morgon då hon helt sonika kom intraskandes på min moders tomt och ringde på. En trött men lycklig Kim öppnade dörren iförd DE VACKRASTE PYJAMASBYXORNA NÅGONSIN. Nu har vi druckit två flaskor julmust, tömt en godisskål, fikat med David, burit runt David på ryggen, bakat pepparkakor, ätit pepparkakor, skonat en pepparkaka från att bli äten för att den liknade Tim, sett på Stardust, lyssnat på Håkan, gråtit till Håkan, bytt julklappar och sovit.

På punkten presenter brukar jag ofta skryta med att jag faktiskt kan vara lite påhittig. Dock blev jag helt ägd det här året av Linnéa. Förutom en biljett till P3 Guld ( =) så fick jag även Tom Waits "Blood Money" på vinyl. Ni som hört skivan förstår nog vilken öronorgasm som väntar när "Misery is the river of the world" eller "God's Away On Business" knastrar ut ur högtalarna.

Nu ska vi äta upp Tim ändå. Hurr hurr hurr. God Jul!