Att förstå att man inte förmår att förhindra de fantastiska men ändå förvridna tankarnas framfart

På sistone känns det som om jag börjat förstå saker. Det känns som om jag förstår t ex varför jag känner som jag känner ibland, varför jag gör som jag gör, varför jag verkligen inte kan tänka mig att äta fiskbullar om det inte blir kris, hur jag ska göra för att inte köpa choklad för alla mina pengar osv. Det är mysigt och jag går bara runt och förstår saker i princip. Antingen det eller så är jag så hög på att Linnéa finns att jag inte förstår någonting alls och missar poängen. Som när jag går ut mitt i vägen utan att tänka mig för eller när jag går in i folk. I vilket fall mår jag bra och trivs med mig själv, vilket såklart är huvudsaken.

Idag träffade jag Lisa, Korre, Maja (som gick tidigt :( ), Marcus och cafébiträdet Kristina på Café Linné. Kristinia (tillsammans med resten av personalen på cafét) förtjänar en stor blombukett för att de står ut med oss nästan dagligen som bara går in, köper EN kaffe och sitter där och sörplar gratis påtår resten av kvällen. =)

Vi dissade cafét grymt tidigt, vid halv åtta ungefär då vi gick hem till mig för att göra det vi gör bäst; ligga i min säng. Vid tolvtiden tog Lisa bussen hem, Marcus gck hem till sig, jag följde Korre hem och efter det gick jag också hem. Jag åt en varm macka, pratade med Jennifer och nu skriver jag ett blogginlägg.