Varje morgon så duschar jag, så har det vart så länge jag kan minnas. Okej, det är inte länge alls eftersom jag glömmer saker hela tiden. Men ändå, ni fattar poängen. Sist jag bodde hemma hos Jennifer hade jag en väldigt färgglad handduk med massa glada figurer på. Den passar rätt bra in på hur jag kände för allting då. Den här gången har jag en urtvättad vitrosa med något smått apatisk mönster som försöker se glatt ut men ändå får mig att tänka på 80tal och mintgröna kök. Någon gång i tiden var den där handduken hur snygg som helst och säkert jätteinne. Idag... Är den mest slö och gör det den ska. Vi passar bra ihop den & jag.
För övrigt så gillar jag att ligga ner, speciellt på asfalt.
måndag 4 augusti 2008
Kim är en trött handduk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Jag gillar den slöa Kim. Då känner man sig inte lika slö själv.
Jag kommer till uppsala snart hoppas jag, då eh kan jag ligga på asfalt med dig? haha.
Skicka en kommentar