Metalpojkar, Gbg och Kim lyssnar på Country

Termometern med sina små digitala mörkgrå siffror visar "29+". Även om det bara är en liten sak i plast känns ändå siffrorna som en rejäl skrevspark.

Igår blev det Gbg igen för den pigga superduon Kim & Linnéa. Efter att ha haft lättare fall av existensångest över vädret och skrikit ut "JAG ORKAR INTE" mot några oskyldiga fåglar körde storasyster Saaranen (Lollo) in oss till stan och släppte av oss vid Stigbergstorget. Vi började vandra ner för liden och jag sprang på min första kärlek. Hon kallade mig liten. Okej, egentligen inte. Men hela våran tid på den gatan var bara en enda lång version av Zigenarliv Dreamin.

Egentligen skulle vi sett på Britta P på Liseberg men eftersom jag råkade snubbla över att min bror hade en spelning på Henriksberg/Ballroom? så var vi där och kikade på deras soundcheck. Dock blev vi utslängda av en vakt lagomt till att de precis börjat spela. Så, ingen musik för oss. (Förutom Countryn på McDonalds då. Men det är det ens musik?) Ledsna och musiktörstande åkte vi hem igen. Precis påväg upp för den lilla stentrappen till huset slogs jag av hur fort veckan har gått och att vi kanske borde, jag vet inte, ta oss tid till nåt. Så jag "fällde" Linnéa på trottoaren och la mig brevid. Efter en stund kom Sanna & Linéa förbi och det slutade med att vi alla satt på trottoaren, drack vatten, åt och grät över att jag & Linéa skulle hem och för livet i allmänhet tills klockan två. Hela veckan har varit som en bra ungdomsfilm och nu fick den sitt förtjänade slut. Nu måste jag kila till bussen om jag ska komma hem till Säffle igen. Och det vill jag ju verkligen. o.o

För övrigt så förtjänar hela gänget runt Linnéa (familj, vänner, kaniner, Martinar) ett stort tack för att de stått ut med mig i veckan. Jag har haft det så förbannat trevligt, vilket är ovanligt =D